Ibland vill jag vara fri, inga måsten inga hinder. Nästa gång vill jag ha någon att komma hem till, någon trygghet, någon som bara är min och som bara vill vara min. Hur ska man veta? Jag vet precis vad det är som sätter igång allt detta, men det får stanna där det kom ifrån.
Funderar på att spraya något lager plastidipp för att ha ett skyddande lager, något som tål att bli sårat och lite förstört. Hade ju varit ganska praktiskt om det funkade lika bra på oss människor som på bilar.
Imorgon är min första semesterdag, jag älskar det samtidigt som jag är rädd för att förstöra denna sommaren med en massa besvikelse och förhoppningar. Men jag kan inte göra annat än se fram emot vad som kommer.
Sena kvällar på balkongen med en cider och ett smsande, långdragna mornar med brakfrukost och solen i ögonen utan stress.

Imorgon är det fredag och det känns sådär jäkla bra!
Brudbuketter ska lämnas ut och kransar ska göras. Kan tänka mig att det blir en otroligt bra dag.
På lördag är det sista jobbdagen för den här säsongen, 5 veckors semester väntar. Åh så himla skönt det känns att skriva det där. Hoppas att det blir minst lika bra som det låter.
Inga större planer ännu, men dem kommer det känner jag på mig!
På lördags ska jag troligtvis på bröllop i Gamla Uppsala tillsammans med chefen, får se hur det blir.
Har även hunnit köpa mig ett fönster, ska ta och knäcka några rutor och ställa upp det här i lägenheten. Har ett tomt hörn som behöver fyllas!
Ska även försöka få hem några fina äppellådor att ta hem från jobbet under sommaren.
Dags att krypa ner och ge det ett försök att somna i tid!

Testar och ser om jag får ihop något!
Började dagen med en sovmorgon, skulle börja burna mot Uppsala då jag inser att jag inte har något körkort. Letar som en galning både hemma och i Ralby. Åker tillbaka hem och börjar fundera på vart jag gjorde utav Bellbox påsen, hittar påsen i soporna och i den ligger också såklart körkortet! Tror nästan jag grät där ett tag av glädje, kära och älskade körkort!
Åkte in till Uppsala och startade på IKEA, hittade både matta, ny hylla och en hel del inredning som självklart fick följa med hem! Raka vägen hem för att få packa upp allt. Blev himla nöjd över allting faktiskt. Mormor var snäll och strök mins gardiner till köket så nu ser det faktiskt hyfsat ut där med, saknar lite burkar och liknande men det kommer!
Hem till mamma och pappa för att äta god middag, nu är jag hemma i Österby och bara njuter utav att kunna göra som jag vill.
Vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig men jag träffade någon som för ett tag sen gjorde mina dagar, som fyllde mig med ett otroligt hopp. Denna människa var bland det bästa jag visste. Vart tog den vägen? Den där trevliga? Nu känns det bara skrattretande hur det är. Jag kan med rak rygg se dig i ögonen utan att känna en skuld men jag antar att det är just det du gör, eftersom du inte ens kan säga något så litet som ett hej efter det du gjort. Men nu vet jag, att hur jävla ont det än gjorde så var det varken menat eller hade funkat, du behöver träna innan du går in i något seriöst. Träna på hur man behandlar människor och hur du ska behandla dig själv. Tack för tiden, den fick mig att inse att jag är värd all tid i världen. Att det inte finns något materiellt ting som kan ersätta mig. Att det värsta var att du satt och höll med när du gjorde exakt samma sak. Jag lärde mig att aldrig ge allt av mig själv till en människa som inte ens kan he hälften tillbaka.

Vilken jäkla blogg, ena dagen handlar den om olycklig kärlek och andra dagar bara om bilar. Men det är nog just precis så mitt liv är för tillfället. Ena dagen ligger all fokus på att klara sig ifrån all jäkla panik och nästa dag känns det bättre och jag sysselsätter mig med sånt jag mår bra utav.
Igår var en salig blandning, gick bra på jobbet. Sen var det raka vägen in till Uppsala för att köpa det nödvändigaste till bilen,åkte hem och fortsatte med pillande och fixande med bilen. Blev tokarg på örat som inte ger med sig, känns som om jag skulle behöva ta hål på något så trycket och det onda släpper.
Somnade som en stock så fort jag la huvudet på kudden och vaknade på ett strålande humör. Idag när jag slutat jobbat så ska jag fortsätta med bilen, dags att sätta film på strålkastarna och hoppas på att det flyter på!

Innerst inne vet jag, jag vet att jag kommer må bättre, att inte alla dagar kommer vara fulla av tankar, tankar om vad jag kunde ha gjort annorlunda eller vad han gör just precis nu. Dagarna rullar på som vanligt, vare sig man vill eller inte. Vissa dagar är jätte mycket jobbigare än andra men jag tar mig igenom dem, även om jag hatar den där jävla känslan när det kniper ihop i hela kroppen och jag känner panik så vet jag att den kommer avta, det tar tid och det får det göra. Jag var/är otroligt kär i den här killen, tyvärr känner man inte alltid likadant jämt.
Jag känner bara en sån orättvisa, att jag ska behöva må såhär och kämpa för att inte bryta ihop hela dagarna medans allt rullar på för honom. Det kanske tom är bättre än förr? Men det ända jag kan göra är att glädjas för hans skull och skapa min egna glädje och vara min egna hjälte denna gång, för "det som inte dödar, det härdar"

Har så otroligt mycket idéer i skallen för tillfället för att kunna somna. Fick en impuls tanke att åka och fixa mina stenskott innan dem blev ordentliga sprickor. Sagt och gjort!
Sen infann sig tanken på att pilla med bilen när jag ändå kunde. Vänster blinkersglas har haft en spricka sen i vintras och nu är lampan glapp pga detta, så jag tog mig till Biltema för att köpa nytt, väl inne på Biltema så fick jag en himlans lust att ordna till bilen i övrigt. Nya mattor i fram samt toningsfilm till strålkastarna inhandlades. Första försöket har gått kasst, men imorgon efter jobbet ska jag ge det en ärlig chans med alla verktyg som behövs! Har givit mig fan på att fixa det..
Sen kom jag in på Garaget där jag såg bilder på plasti dip fälgar. Så nu är 2 burkar på väg hem till mig! Om dem är så bra som jag läst om dem så är jag superkörd. Känns som om jag kommer behöva stoppas. Men nu ser jag fram emot morgondagen och toningförsök!
Ser även fram emot att få kränga av däcken och börja spraya! Ska även försöka få hjälp med att tona den sista sidorutan som inte riktigt blivit av.

Ska försöka sova nu så jag orkar upp imorgon!

Jag håller precis på att försöka somna. Har flyttat över till mamma och pappa för ett tag. För att slippa paniken som infinner sig när jag ska koppla av och sova. Jag fixar inte att sova själv ännu. Men det kommer med tiden.

Jag saknar honom, jag saknar honom något otroligt. Vaknar om nätterna och känner en sån tomhet och ensamhet. Jag vet att det kommer att bli bra, det blir det alltid med lite tid. Men som det är nu så gör det ont att andas, jag påminns om allt hela tiden, kan vara att gå på Gränby eller att se en pucko flaska. Jag vet, det är helt sjukt men så är läget och jag vill aldrig mera uppleva det här igen. För tillfället känner jag att jag aldrig mer vill träffa någon annan, jag ser hans ansikte framför mig om dagarna.
Jag saknar dig Niklas, jag önskar att jag kunde göra något för att få vara på sidan om dig.