Jag saknar honom, jag saknar honom något otroligt. Vaknar om nätterna och känner en sån tomhet och ensamhet. Jag vet att det kommer att bli bra, det blir det alltid med lite tid. Men som det är nu så gör det ont att andas, jag påminns om allt hela tiden, kan vara att gå på Gränby eller att se en pucko flaska. Jag vet, det är helt sjukt men så är läget och jag vill aldrig mera uppleva det här igen. För tillfället känner jag att jag aldrig mer vill träffa någon annan, jag ser hans ansikte framför mig om dagarna.
Jag saknar dig Niklas, jag önskar att jag kunde göra något för att få vara på sidan om dig.