Testar och ser om jag får ihop något!
Började dagen med en sovmorgon, skulle börja burna mot Uppsala då jag inser att jag inte har något körkort. Letar som en galning både hemma och i Ralby. Åker tillbaka hem och börjar fundera på vart jag gjorde utav Bellbox påsen, hittar påsen i soporna och i den ligger också såklart körkortet! Tror nästan jag grät där ett tag av glädje, kära och älskade körkort!
Åkte in till Uppsala och startade på IKEA, hittade både matta, ny hylla och en hel del inredning som självklart fick följa med hem! Raka vägen hem för att få packa upp allt. Blev himla nöjd över allting faktiskt. Mormor var snäll och strök mins gardiner till köket så nu ser det faktiskt hyfsat ut där med, saknar lite burkar och liknande men det kommer!
Hem till mamma och pappa för att äta god middag, nu är jag hemma i Österby och bara njuter utav att kunna göra som jag vill.
Vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig men jag träffade någon som för ett tag sen gjorde mina dagar, som fyllde mig med ett otroligt hopp. Denna människa var bland det bästa jag visste. Vart tog den vägen? Den där trevliga? Nu känns det bara skrattretande hur det är. Jag kan med rak rygg se dig i ögonen utan att känna en skuld men jag antar att det är just det du gör, eftersom du inte ens kan säga något så litet som ett hej efter det du gjort. Men nu vet jag, att hur jävla ont det än gjorde så var det varken menat eller hade funkat, du behöver träna innan du går in i något seriöst. Träna på hur man behandlar människor och hur du ska behandla dig själv. Tack för tiden, den fick mig att inse att jag är värd all tid i världen. Att det inte finns något materiellt ting som kan ersätta mig. Att det värsta var att du satt och höll med när du gjorde exakt samma sak. Jag lärde mig att aldrig ge allt av mig själv till en människa som inte ens kan he hälften tillbaka.