Är det nu jag ska ge upp, lägga mig ner och hoppas på att någon drar upp mig? Hoppas på att någon orkar för två. Jag har inga tårar kvar, det gör bara ont, så förbannat ont. Jag kan inte göra något än att hoppas att det fixar sig, löser sig för det gör det alltid va? 

Allt behöver inte vara perfekt och underbart bra hela tiden, det räcker mer att allt bara funkar och att slippa nr ständig oro. Jag har och är med om saker i mitt liv som fått/får mig att omvärdera allt,både positivt och negativt. Något jag tänker på ganska ofta i vardagen är det här med att gnälla, gnälla och klaga för minsta lilla grej. Har man ont i huvudet,halsen eller feber då ska det fort som fan ut på instagram eller Facebook för att någon ska tycka lite synd om en, väx upp och inse hur otroligt jäkla bra ni har det, hade det verkligen varit synd om er så hade ni inte klagat på såna småsaker. Tänk till en enda gång till och fråga er själv om jag kommer må bättre av att lägga ut en "stackars mig"bild eller kommer dem som ser denna tänka "men Gud vad kul att se!"  Visst feber är inte kul att ha, MEN det går över och ni kommer inte att dö av det,halsfluss gör ont som fan men ni kommer inte att dö av det. Men senaste 3-4 månaderna har jag inte klagat på att gå upp och jobba eller att vakna 3 på morgonen eller att jag haft 50 bud som ska ut. När jag springer och tycker det börjar bli jobbigt tänker jag " det finns folk som inte har den möjligheten jag har att kunna springa" och springer 20 minuter extra bara för att jag kan. Man kan inte klaga på allt och alla, vill man ha ändring så är man tvungen att ändra, ingen annan kan göra något åt det! Jag lovar,livet blir så jävla mycket enklare och roligare om man tänker till 1 gång extra innan man klagar, allt är inte så farligt, det blir vad man gör det till!

Det snurrar alldeles för mycket i huvudet just idag, jag borde verkligen sova för att orka med morgondagen på jobbet, men jag kan inte känna den minsta ro i kroppen för att somna. Jag söker och letar runt på internet, sidor som kan ge mig någon trygghet eller hjälp för "den jävla skitsjukdomen" ibland är människor alldeles för ärliga när det kommer till döden, och jag vet att inget gör så ont som döden och så plöjer all skam upp från alla gånger man klagat, kanske för att det regnar eller för att man efter 5 minuter förstört dem nya vita byxorna. Skitsaker igentligen, dem blir skitsaker när något sånt här bestämmer sig för att överta ens liv. Hur mycket jag än inte vill så kommer jag behöva inse att jag kan inget mer än hoppas på att all världens bästa hjälp befinner sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag måste verkligen sova nu, har lovat mig själv en iskall redbull om jag lyckas somna. Dags att visa vem som bestämmer va?

Jag hatar ordet cancer, det får det att knyta sig i magen och tårarna att rinna över. Jag hatar att den tar mer än den ger, att den är totalt jävla egoistisk och onödig. Jag vägrar att tillåta den ta dig utan en rejäl fight. En fight jag kommer kämpa starkt med, det finns inga gränser längre.

Idag har varit en mycket bra dag!

Jag har på tok för mycket tid att fundera på under jobbtid, 

Vet inte om jag har något direkt vettigt att komma med idag, det mesta rullar på som det ska (peppar peppar!) jag känner mig inte längre som en tickande bomb, mest pga att jag bestämt mig för att det ska bli en bra vecka.