FUCK CANCER.

Publicerat: 2014-01-03 / 14:03:46 | Kategori: Allmänt
Du vet den där lilla notisen i tidningen man läser lite löst medans man äter frukost? Den där det är 3 herrar varav en har prostatacancer, men alla 3 har drabbats. Jag har aldrig lagt någon större vikt på den där annonsen mer än att det är otroligt sorgligt hur en sjukdom kan förstöra för så många runt om. Förens jag satt i samma båt, jag har inte cancer men en av mina närmsta har. Jag har läst och tänkt "ja men mitt ex för flera år sedan har haft cancer, då klarar jag mig undan." Riktigt så fungerade det inte, det insåg jag när jag satt där i bilen tillsammans med dig och du behövde berätta något viktigt, så viktigt att du ville ses idag. Jag tog inte så allvarligt på det, det var väl något som inte kändes bra. Det kan man nog lugnt säga, att det inte kändes bra för dig, och inte minst för mig. "Jag har något allvarligt, riktigt allvarligt,men jag vill inte säga något förens jag vet 100% säkert hur allvarligt". Det var allvarligt, riktigt allvarligt. För kan det verkligen bli allvarligare än att leva med en dödlig sjukdom som vänder hela livet uppochner? Du hade cancer, cancer drabbar väl inte mig såhär pass nära va? Det drabbar alla andra men inte mig.. Nu har det drabbat mig och ibland så vaknar jag upp och tror att allt bara varit en fånig dröm, något man känner ett visst obehag över men skakar av sig med tiden. Den här gången var det ingen dröm och det värsta var inte att den var sann utan att den både var dödlig och drabbade dig, du som tränat,  inte utmant döden mer än någon annan eller som vill dem flesta väl, du som fått kämpat ändå, nu hade du troligtvis fått livets svåraste kamp att klara. Det gick några timmar innan allt sjönk in, innan alla tårar jag någonsin haft samlade sig på ett och samma ställe för att bilda en klump, en livrädd klump. Det som gör mig mest ledsen än idag är att du burit detta för dig själv så länge, att jag inte kunnat hjälpt dig eller bitit av med något elakt för att jag tyckt att du bettet dig konstigt, när du minst sagt bettet dig normalt med tanke på vad du gått runt och burit på. Min första tanke var nog " hur skyddar jag dig? Vem är Sveriges bästa läkare som kan operera ut denna tumör?" Jag letade, lusläste varenda sida på internet för att hitta hjälp på bästa stället, för jag lovade dig att jag inte skulle ge upp när dina krafter inte
räckte riktigt till. Det löftet kommer jag hålla tills den dagen du blir frisk och slipper kämpa emot cancer, för en dag står du där, det vet jag. Jag kände mig så tung, jag gick runt och visste hur dåligt du mådde och önskade jag kunde fråga någon om hjälp. Tillslut bestämde du att det var dags att berätta, för det funkade inte att skylla på högt blodtryck hur länge som helst mot kräkningarna. Finns det ett bra tillfälle att lämna ett cancerbesked? Mamma tog det som en vanlig förkylning, det är nog därifrån jag fått mitt "det fixar sig, det kommer det göra". Det var som en propp släppte, äntligen förstod någon varför jag inte hängde med eller varför det var så viktigt att få vara i närheten av familjen. Att gråta är en del av processen tydligen, och efter alla tårar så känner jag en sån sjuk styrka, för kräver jag av dig att orka så måste jag visa att jag kan det! Ena dagen vill du rymma, lämna allt vad cancer är för att andas friskluft och vara frisk, för det är jag ju faktiskt trots att jag drabbats av cancer. Nästa dag så har du sån ångest för att släppa taget och låta dig klara dig själv. Jag var den första som fick veta detta och det betyder något, du litar förmodligen på mig. Jag tänker inte "svika din kamp" som min pappa så fint skrev, trots att jag behöver leva lite på sidan om för att ladda mina personliga batteri för att vara Gabbi. Människor runt om en ställer upp på så otroligt fina sätt, en kram, ett samtal eller en middag för att få vara bara. Nu är du mitt i det här, i allt det onda och hemska.
Men när du övervunnit det här så vet du vad du går för, himlens starkaste själar får dem starkaste kamperna.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0