Sitter och läser gamla inlägg, jag lovade mig själv att inte göra det för jag visste innan hur arg jag skulle bli och vilken jäkla ångest som skulle blåsas upp. Nu var jag dum och gjorde det och får då även ta konsekvenserna utav det. Samtidigt känns det som om jag kommit så himla långt på en sån kort tid. Det tar ett tag för huvudet att inse och ännu längre för hjärtat att glömma. Jag har inte glömt allt, jag minns hur illa behandlad jag blev.
Det är mitt förflutna och hur mycket jag än vill sudda ut det så kommer det alltid vara en del av min historia. Men som dem säger "Man måste pussa många grodor innan man hittar prinsen" och tro mig, hitta honom med stor D, det ska jag, förr eller senare!
Någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Är snart dags att hoppa ner i sängen och få sig några timmars sömn innan det är dags för lördagens jobb.
Hoppas att allt flyter på smärtfritt och bra.