Jag vill ha någon men det får inte bli för nära eller gå för fort.  Jag måste få ta den tid jag behöver samtidigt som det inte får gå för sakta heller. Jag kan byta humör på två röda, ena sekunden vill jag att ha någon att hålla i handen när jag sen nästa sekund vill vara  ensam och klara mig själv. Och självklart är det helt omöjligt för någon annan att förstå det och hinna känna av från en sekund till en annan vad jag vill, och det vet jag. Finns två månniskor som klarat av mig, den ena gjorde mig så pass lugn så jag accepterade det. Den andra visste exakt hur jag var och brydde sig inte om mitt beteende, varav då jag insåg att jag inte kom någon vart.

Att det ska vara så svårt att veta och hitta rätt..