Precis lämnat akademiska och läkaren. Ännu en gång har jag fått svart på vitt att det är ett himla jobb att få denna kropp tillbaka i rätt spår. Men jag är verkligen på g! Igår sprang jag, tills jag ville kräkas av utmattning. Men jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv som hatar att springa men ändå gjorde det! Med risk för att låta otroligt desperat och töntig så fick jag en kommentar igår, av en människa jag saknat något otroligt, det är flera åt sen vi senast sågs och jag har försökt fått tag på denna människa. Något inom mig behöver få träffa dig och berätta hur tacksam jag är för att vi sågs, för det du gjorde för mig fastän du nog inte visste. Du vet exakt vem du är om jag nämner saker som kiwi, Nils och Lavoie..