Ibland är det bästa att vara tyst. Vissa människor saknar respekt och empati för andra. Man kan sätta andra människor i livsfara eller skit för att klara sitt eget. Då spelar inte 22 år någon roll, då har inte "lovar" någon mening. Sådana människor är inget att hänga i granen, dem kommer alltid rädda sitt egna skinn först hur mycket man än skadar någon annan. Man kunde önska att empati fanns på spruta för människor som har brist på det, men det ända du kan göra är att kolla på och säga "synd för dem, att sakna känslan av att skada andra" men innerst inne önskar du att du kunde slå en pinne i skallen på dem för att få dem att förstå, och för att se verkligheten. Den pinnen spar jag, till ett tillfälle då jag verkligen behöver den. Den är inte värd att slå i skallen på någon som vill göra illa dig och skrattar åt när andra slår dig. Jag har en gammal vän som oftast skrattar när denne blir osäker och nervös, jag tänker alltid på den vännen när sånna som gör mig illa och sedan skrattar åt mig. Då förstår jag, dem mår antagligen dåligt själva eller är himla osäkra. Annars skulle aldrig en människa skratta åt en medans man blev illa behandlad. Osäkerheten gör så otroligt mycket med en människa, man kan se stor ut men på insidan är man inte mer än 22 år och jätte osäker och blyg.

Imorgon ska jag in till stan! Käka glass i stora lass samt snacka en hel hög skit!
Det behövs, tro mig!
Sen så är det faktiskt bara 2 dagar kvar innan jag åker till Strängnäs och super sönder skallen, det kan behövas även det! Hoppas på kanonväder så tältet får vara torrt!