Jag vet ju så väl att man måste hitta sig själv innan man hittar någon annan och vet vad man vill ha.
Innerstinne så vet jag men när vet jag att jag hittat mig själv? Man kanske känner det när den dagen är inne, och att hitta sig själv innebär kanske inte alltid att man måste börja på noll och vara ensam. Man kanske kan leva som vanligt och se vad man mår bra av och vad som behövs bytas ut i ens liv. Jag tänker fortsätta umgås med C, för när jag hittat mig själv helt så kanske det är just han som fattas för att allt ska funka. Tror att vi är så otroligt lika varandra så att våra Egon och åsikter krockar på samma bana.
Jag har lovat mig själv ett antal grejor sen mitt senaste förhållande som jag inte kommer gå med på igen, när jag möter dessa saker i C så blir jag så fruktansvärt rädd och arg även fast det inte alls är hans fel, utan bara dumma jag som gick med på det förut fast jag mådde dåligt utav det. Men nu reagerar jag så starkt för att visa att det inte är okej och då får han ta smällen.
Jag lever verkligen mittemellan, jag har ännu inget förhållande, fast folk utifrån säkerligen skulle se oss som ett par. Men jag vet att jag söker någon att dela allt med men jag har ingen brådska, jag har all tid i världen!
Nu ska jag sova en skvätt och sen blir det Tierp.