Jag är glad och lyckan i kroppen fyller vartenda litet hålrum.
Varför?
Det känns som om jag verkligen får ut en massa numera av livet. Jag har blivit riktigt packad, jag har gråtit av olycka och brustet hjärta, jag har velat givit upp och somnat gråtandes. Men jag har även vaknat upp av att solen legat i ögonen på mig, jag har skrattat på riktigt, tills all luft tagit slut,jag har sprungit så endorfinet rusat,jag har varit vaken ett dygn utav ren lycka, jag har insett att kärlek inte alltid går att styra och att människor inte alltid är värd din tid och din kärlek. Jag har gått vidare och blivit lycklig, lycklig för min egen skull och jag har även slutat bry mig så mycket om vad andra tycker, detta är mitt liv och mina beslut, craschar jag så gör jag det men då har det givit mig lycka. Det är nog det största jag kommit fram till, att acceptera mig själv, jag använder inte alltid smink och jag har inte alltid nytvättat hår, men det är jag och jag trivs med mig själv på alla sätt.
Imorgon är jag ledig men ska med Skrållan till Storvreta och klippa klorna och hälsa på mina kära arbetskollegor!
Lycka är inte det andra ser, det är vad du ser i dig.