Hur kan man gå från att tro att marken under fötterna ska ge vika och vart enda knä är uppskrapat till att vakna på morgonen och känna en sån stor livslust för att möta dagen, för att få ringa ett samtal som gör din dag. Att få sätta sig i bilen och bara ta ett stort andetag för att sedan hålla andan och känna lyckan som fyller kroppen på millisekunder.
Att få somna brevid någon eller att det sista som rörde din kropp och dina läppar var ren lycka. Lycka på riktigt, inget du lurar i dig för att det ska se bra ut utifrån. När du vill visa hela världen vad du hittat och du bryr dig inte om vad andra tycker för att för dig kan det inte sluta lyckligare än det är just nu.
Har lunch just nu och har nog hamnat i en mindre matkoma och håller på att somna!