Jag är för feg eller för rådd för att göra någon illa med min vilja. Jag skulle behöva säga ifrån,visa dig att det är inte okej och få känna mig stolt över att jag stod för mig själv, men jag tofflar med, med för att jag ser chansen eller åtminstone en liiiten låga av hopp. Men jag orkar inte längre även om det är det här jag vill, jag vill bara vara lycklig.
Har storstädat rummet och byggt ihop huset, eller ja mamma fick faktiskt göra det. Men allt gick ihop och huset blev någorlunda fint!
Har hoppat ner i sängen och känner att jag kommer tvär slockna alldeles strax. Imorgon är jag ledig hela dagen, en lång sovmorgon och en ordentlig frukost och sen tänkte jag bara vara hela dagen!