Jag har liksom aldrig trott på att man lär sig av varje misstag. Men ju flera dagar som går så upptäcker jag hur rädd jag är för att lita på folk. Jag har mina närmsta som jag kan lita på till 100% men resten, jag är livrädd att bli lurad. Att fastna för någon som sedan går eller lämnar mig. Att bli för beroende av någon annan i livet. Så fort jag märker att jag tror eller hoppats för mycket så rasar tilliten igen, och inte bara för en utan för alla nya människor i mitt liv som jag inte växt upp med. Jag håller hellre nya människor på avstånd så jag slipper känna något ifl den försvinner. Allt detta pågrund av någon jag gav mitt liv i dennes händer och människan i fråga svek mig som ingen annan gjort.
Klart det tar på orken att alltid gå med taggarna på g, att alltid ha något svar på tal för att inte se dum ut. Eller att hellre vara en aning stöddig för att sedan kunna spela tuff hela vägen.