Vilket humör!
Har mått som en påse sopor ena stund och nästa har jag inte kunnat mått bättre. Blev irriterad av mig själv och mitt humör, tills imorse. Vaknade med ett halsont utan dess like och förstod då varför jag mått som jag mått, jag blir hemskt instabil i humöret innan jag blir sjuk, och så var fallet nu! Men det känns skönt att ha en anledning till det.
Idag har jag suttit hos frisören större delen utav dagen, närmre bestämt 5,5 timmar. Fick en grundfärg i botten och längderna samt en effekt ilagd på underhåret i luggen. Är däremot inte klar ännu, på fredag ska en annan färg läggas i längderna, en mörkare då denna som jag har nu blev för ljus. Nästan lite hasselnöt med koppar i, så det ska i en mörkare ton.
Sen på onsdag ska håret färgas och sättas i äntligen!
Imorgon är det jobb som gäller, hoppas på en bra dag och att halsen ger med sig...

Jag vet att jag inte borde och att jag troligtvis kommer ångra mig imorgon. Men för tillfället rusar mitt adrenalin för fullt i hjärtat och jag känner hur himla fort det slår.

Jag känner mig som en extrakompis, som någon man ringer när ingen annan svarar eller när man inte har något bättre för sig. Hur väl man än vet att jag tar åt mig något otroligt av allt man säger så vräker man ur sig allt ändå, kanske i tron om att jag inte bryr mig? Men det gör jag, varenda litet ord tar längst in. Jag har jobbat som fan med min vikt, jag har varit ute varje dag, så fort jag åkt hemifrån har jag längtat tills jag kommer hem och får hoppa i springkläderna och bara rusa ifrån allt. Jag gick ner en hel del under cirka 1 år, sen träffade jag någon och vikten blev inte alls lika viktig. Men den satt fortfarande och gnagde hela tiden. Tanken att gå upp allt igen eller skamsen över att visa min mage öppet för någon. Jag blev själv igen och allt satte igång igen, en jäkla ångest för att hålla den där jäkla magen i trim. Min diabetes gör att jag alltid måste äta ordentliga portioner, gör jag inte det så går jag antingen super hungrig utav all insulin eller så blir jag låg. Sen jag blev lämnad utav den här människan så har jag inte haft full kontroll på min sjukdom, jag har slarvat med sprutor och helt enkelt glömt dem. Perfekt, ketonerna äter utav kroppens fett men hela jag blir otroligt lättretlig och irriterad. Jag har numera tagit tag i diabetesen för jag vet att grunden till att jag blir så arg på det mesta är att jag ligger för högt. Kroppen orkar inte hålla både socker och humör på rätt nivå samtidigt. Och det är jag full medveten om själv! Jag behöver därför röra på mig och äta ordentligt för att hålla allt stabilt. Därav gör det förbaskat ont när någon kan slänga ur sig "tjockis" för jag vet att jag inte är pinnsmal, men testa att alltid äta ordentliga mål som inte bara kan innehålla frukt eller grönsaker och samtidigt kämpa med att hålla vikten på en bra nivå. Tro mig, när jag sprungit eller gått en ordentlig vända så skriker min kropp efter mat för att inte bli låg i sockret. Ignorerar jag detta så får jag troligtvis en känning mitt i natten( som är bland min största rädsla) ensam i lägenheten utan hjälp.
Får jag höra att jag inte är så snygg så kan jag lätt spotta ur mig något spydigt för tillfället, men senare så ligger det där och gnager ändå. Vad som krävs, hur mycket pengar jag kan lägga ner för att bli "okej". Det har hänt både en och två gånger att jag kollat upp hur mycket det kostar att suga bort mina "insulinbullar" jag har på magen efter alla sprutor sen jag var 4-5 år, men alltid insett att dem kommer tillbaka efter något år, och att det bara är för mig att acceptera. Men det är så enkelt för vissa att slänga ur sig "det är bara träna stenhårt så går dem bort" nej, det är inga bullar jag fått utav att äta utan irriterad vävnad efter allt insulin och stick.
För tillfället rör jag på mig för att må bra, för att slippa få något vredesutbrott på någon stackare som inte förtjänar det och för att jag behöver varva ner efter jobbet. Jag äter det jag vill fast med en viss måtta, för att jag inte mår bra utav att ALLTID tänka på vad jag stoppar i munnen. Rör jag på mig så kan jag äta det jag vill samt att min kropp mår bra av det.
Det är så himla lätt att uttala sig om någon, men historien bakom det hela är inte alltid riktigt lika kul.

Nu är det helg, helg på riktigt utan jobb!
Har precis kommit in efter en promenad med pappa. Satt som en smäck och jag luktar därefter. Men snäll som mormor är så ska jag dit efter middagen och ta en lång dusch!
Min dusch går ju nämligen inte att duscha i eftersom dem inte satt upp någon list för vattnet, så därför har jag vattenfyllt badrum om jag duschar nu.

Idag gick 5 timmar rasande snabbt, hade fullt upp hela dagen och kunderna drällde in. Det gillar vi verkligen!

Sitter och läser gamla inlägg, jag lovade mig själv att inte göra det för jag visste innan hur arg jag skulle bli och vilken jäkla ångest som skulle blåsas upp. Nu var jag dum och gjorde det och får då även ta konsekvenserna utav det. Samtidigt känns det som om jag kommit så himla långt på en sån kort tid. Det tar ett tag för huvudet att inse och ännu längre för hjärtat att glömma. Jag har inte glömt allt, jag minns hur illa behandlad jag blev.
Det är mitt förflutna och hur mycket jag än vill sudda ut det så kommer det alltid vara en del av min historia. Men som dem säger "Man måste pussa många grodor innan man hittar prinsen" och tro mig, hitta honom med stor D, det ska jag, förr eller senare!
Någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Är snart dags att hoppa ner i sängen och få sig några timmars sömn innan det är dags för lördagens jobb.
Hoppas att allt flyter på smärtfritt och bra.

Äntligen fredag!
Och det spelar ingen som helst roll att jag jobbar imorgon för om cirka 2 timmar är min dag slut på jobbet.
Stänga, hem och vräka i mig mammas perfekta fredagsmat och sen kommer jag troligtvis hamna i någon slags koma, men det brukar lösa sig efter ett tag!
Imorgon är det som sagt jobb som gäller, 5 ynka timmar går snabbt och smärtfritt.

God morgon!
Kör en mjukstart idag, är ju ändå ledig och inget mer planerat än en sväng in till pappa för att kolla på jacka.
Ligger och väntar på att östhammarshem ska komma och knacka på, är nämligen dags att ta bort badkaret. Bara bökigt och otroligt blött i hela badrummet. Får se om jag hinner smita iväg på en pw innan dem kommer!

Morgondagen är en ledig dag!
Känns lika jäkla skönt att veta att jag verkligen kan sova så länge jag vill imorgon. Tyvärr gäller inte det imorgon men jag ska göra något jag själv valt och vill!
Imorgon vid lunch ska jag åka in till pappas jobb för att kolla på en jacka, en ordentlig. Får väl se om det finns något som passar i smaken, annars har jag ändå hälsat på gamla jobbet och varit trevlig.
Tanken var faktiskt att jag skulle låna pappas kanot och testa mina kunskaper. Men känner jag mig helt rätt själv så kommer jag nog inte alls ut i någon kanot.

Känner mig tom, som om "du får ta det du får, nöj dig med det"
Jag har hur som haft en bra lördag. Tog en sväng in till Uppsala där det hittades en hel del, både inredning på Ikea och ett par jeans och baskläder. Känner mig mer än nöjd för tillfället på klädfronten.
Kom precis hem, orkar inte slå igång tv eller så är det för att det är så otroligt skönt och tyst.
Imorgon blir det lång sovmorgon och sen får vi helt enkelt se vad dagen bjuder på!
Behöver skruva upp en hylla i köket och tvätta lite kläder, annars är dagen obokad.